1986 föds jag med en smäll och förändrar mitt liv för evigt.

2006 börjar jag läsa Film- och TV-produktion på Högskolan Dalarna i Falun, och tre år senare blir jag den filosofie kandidat jag är idag. Diplomet i sig har jag inte så mycket nytta av i praktiken, men tiden på skolan ger mig både vänner för livet och fiender till döden.

2009 flyttar jag till Stockholm och börjar "jobba med media", närmare bestämt som klippare. Först på Hej Produktion, sedan AHA Produktion, sedan OTW. Trots att det uttryckligen står i mitt kontrakt att jag enbart tar jobb på trebokstavsställen, frilansar jag motvilligt på några flerbokstavsställen däremellan.

2012 startar jag filmpodden Trailertugg tillsammans med John Eneroth och Charlie Qvist.
Den publiceras veckovis på Filmtipset.se i lite över ett år, och attraherar en liten men trogen skara lyssnare. Vi inser tillslut att det inte är hållbart att lägga så mycket tid på något utan att tjäna en spänn och lägger därför ner den, men än idag kan man höra vårt inflytande i filmpoddar över hela landet.

2016 skriver och regisserar jag kortfilmen Gångbaneman, som handlar om en man som plötsligt finner sig i en lågintensiv kamp för sitt liv.
Den blir antagen till Fantastisk Filmfestival i Lund och tävlar mot ett tiotal filmer som alla har en bättre ljudmix men i övrigt är sämre.
Jag får stå framme på scen tillsammans med övriga filmskapare för en Q&A som av någon outgrundlig anledning hålls på engelska, och inser snabbt att stämnigen är otroligt stel.
En av oss röstas senare fram som vinnare, men jag har för mig att det inte blev jag.

2017 gör jag den animerade komediserien Ruby tillsammans med John Eneroth.
Vi skriver, regisserar, klipper, tecknar och animerar själva, och släpper den sedan gratis på Youtube.
Serien blir snart uppmärksammad av SvD, Göteborgs Posten, Nöjesguiden, FLM, Plattform, osv. Men tittarna uteblir.

2019 släpper jag humorfanzinet Wiener Melange under pseudonym, och skickar den fysiska upplagan via snigelpost till några få utvalda.
Blott en dag senare delas den av Nöjesguidens Frasse Levinsson och direkt börjar den spridas som ett elakartat virus genom Stockholms hippare kretsar.
PDF:en på hemsidan laddas ner tiotusentals gånger, och jag går tiotusen kronor minus.

2019 blir också jag och Wiener Melange nominerade till Stockholmspriset för bästa text.
Jag tävlar mot Alex Schulman och Karolina Ramqvist, men förlorar mot den förstnämnda. Vilket är tur eftersom jag är på toaletten precis när priset i min kategori delas ut.

2019 startar jag bloggen I Korpens Skugga för Nöjesguiden.
Jag tycker själv att den är bra och vet att minst fyra andra håller med.

2020 jobbar jag fortfarande som klippare.